Hade ett bra samtal med min far i kväll. Han är go' även om han börjar bli en bitter gammal man.

Är lite ilsk på min sambo och just i kväll älskar jag honom inte innerligt. Ibland blir jag så jävla less på hans dyslexi som han vägrar erkänna. Det gör allt så irriterande. Om han åtminstone vore öppen för sin egen problematik, men nej... Om jag säger något har jag ju sårat honom så djupt, men så ska jag anpassa mig. Undrar om jag någonsin kommer se mig som sedd och tillfredsställd? Jag väljer ju dock att vara kvar så..

God natt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår kom min syster hem. Det är som att trycka på en knapp så gråter hon. Hon använder, som jag ser det, samma ursäkter som sin dotter till att inte söka hjälp. Hon anser dock att hon har försökt så många gånger och inte fått något gehör. Det gör s...

Nu är det dags för vad jag gissar är dagens enda utmaning med min agorafobiska systerdotter och hon gör allt för att undvika det. Nu måste jag börja visa att även jag kan bli arg, vilket jag faktiskt är också, men det är en balansgång på en mycket sk...

Ett första taffligt försök till inlägg eftersom jag inte vet hur och var jag ska ropa ut mitt enda stora HJÄÄÄÄLP... Vad har jag gett mig in på? Hur ska jag kunna vara någon annans stöd när jag knappt grejar mig själv? Finns det någon som kan hjälp...