Igår kom min syster hem. Det är som att trycka på en knapp så gråter hon. Hon använder, som jag ser det, samma ursäkter som sin dotter till att inte söka hjälp. Hon anser dock att hon har försökt så många gånger och inte fått något gehör.

Det gör så jävla ont i mig att se. Jag måste försöka finna sätt att nyttja skinnet på näsan jag har och ringa runt idag och se om jag kan få en bild av vad det kommer att kosta och vilka vägar som är lättast och smartast att ta.

Svårt dock när jag har den lilla här.

Ytterligare en dag med skitväder viket inte på något vis underlättar utmaningarna.

Jag orkar i dag också!